Fototriss - Frukt och bär

Så var det dags för en fototriss :)

Igår, när bilderna togs, var en sån där dag då skogen luktade fantastiskt! Så där som bara barrskog kan lukta. Ibland är det synd att bilder inte kan förmedla dofter (ibland är det tur haha!).

Här kommer samma bilder igen, fast lite annorlunda. Ni som följt mej vet kanske att jag håller på att lära mej Photoshop, och är fortfarande på nybörjarstadiet. Om jag fick välja skulle världen i största del bestå av lila och rosa nyanser ;)

Här kommer ännu en bonusbild på snubben som skällde ut mej (!) medan jag fotade mina lingon.

Vilar

Ibland är det som att vissa dagar kräver mer av en än man klarar av. När man måste orka med vissa saker fast energin inte finns. Jag har haft några sådana dagar i veckan med både läkarbesök och två besök på försäkringskassan. På tisdagen fick vi skjuts av en kompis, men i onsdags så gick vi till FK, fast jag egentligen behövde vila. Det var kanske inte så smart, för nu betalar jag för det, med diverse förvärrade symptom. Och oron över att inte veta hur det kommer att gå med ersättning i höst gör det inte lättare heller.

Ikväll var månen häftig. Men nu känns det som att hösten är här. Det har hänt nåt i luften, den luktar annorlunda också. Igår kväll, när vi skulle gå och lägga oss, kändes vindarna fortfarande milda. Sedan blev det störtregn på natten och storm på morgonen.

Att vara här på stugan och ladda batterierna är verkligen speciellt. Luften är frisk och på natten är det tyst. Och jag behöver i princip bara ställa mej utanför ytterdörren för att kunna ta bilder som dessa.

 

Läkare, veterinärer & funktionsmakron

Idag var nog sommarens sista dag, enligt väderleksprognoserna kommer det bara bli kallare nu. Fast imorgon ser det ut att bli varmt också.

Jag är ganska trött i huvudet ikväll, vet inte riktigt vad jag ska skriva idag.

Jag var på läkarbesök idag, och för att göra en lång historia kort så har jag fått remiss för att utredas för endometrios (som vi tror kan orsaka kramperna). Först kommer jag att träffa en läkare för att diskutera om vi ska göra titthålsoperation. Vi får se hur det blir. Men det känns ändå nödvändigt att ta reda på vad det är som händer, för om det inte är endometrios så är det kanske något annat. Jag vet dessutom att endometrios är vanligt hos oss ME-sjuka (precis som fibro), men jag tycker personligen att det räcker med ME!

Jag har gjort en alldeles egen förinställning i Photoshop (ett s.k. funktionsmakro). Om jag öppnar en bild så behöver jag bara trycka på en knapp så ser bilden ut såhär:

Sedan kan man modifiera makrot genom ytterligare en knapptryckning och då ser samma bilder ut såhär:

Resultatet blir ju naturligtvis annorlunda beroende på hur bilden såg ut från början. Men jag tyckte det här var roliga effekter. Mitt allra första funktionsmakro.

Vi har ännu inte fått veta vad Twinkles senaste provsvar visade. Men hon har haft normal avföring sen vi besökte veterinären senast. Det var ju främst därför vi ville kolla upp henne (pga lös avföring), och att vi märkt att hon gått ned ett par hekto. Veterinären sa dock "hon är inte mager". Och så fick hon komplimanger för att hon var så snäll och lätthanterlig och för hennes fina päls! Hon är ju trots allt en birma på 12 år. För sin ålder har hon väldigt fin päls. Och birmor är inte alltid snälla hos veterinären, bara våra! ;)

Lite bilder!

Här kommer lite nya bilder...dessa tre är på det amerikanska älggräset som växer i en pallkrage på gården. Jag hade tänkt att vi skulle ta bort dem när de blommat klart, jag orkar ju inte sköta om allt som växer här och det känns dessutom inte som att de kommer till sin rätt där de står. Men de gör sej ändå bra på bild. Kanske de få vara kvar ändå? När jag ser närbilderna på dem får de mej att tänka på träd som blommar på våren, t.ex. äppel, körsbär, hägg mm.

Idag sitter jag med min dator under ett parasoll i skuggan och blir biten av mygg, samtidigt som jag leker omkring i Photoshop. Idag leker jag med att fejka infraröda bilder, det går väl sådär. (Jag vet egentligen inte riktigt hur infraröd-bilder ska se ut.) Det kanske kommer mer sånt i framtiden! :)

Samlar D-vitamin och läser inspirerande artiklar :)

Nu har vi äntligen fått sommarvärme!! Äntligen kan man gå ut utan kofta! Fast jag känner samtidigt att den här värmen inte är särskilt välgörande för mej. Jag orkar mindre, men vad man tycker om och vad man mår bra av är inte alltid samma sak ;) Däremot är det ju ett bra tillfälle att ladda upp med D-vitamin inför hösten och vintern.

Just nu har jag inte så mycket att skriva om, och inte några särskilda bilder att dela heller. Så jag tänkte dela den här artikeln istället. Den handlar om ett par som tillsammans kämpar mot osynliga sjukdomar, den ena har HIV och den andra ME/CFS. Dessa killar är verkligen förebilder!

"We created a way to sustain ourselves, all while helping people along the way. It has been the fight of our lives, and we never did get the happy ending that we worked so hard for. But we got something better. We found out what we are made of, and we found our destiny"

How This Couple Fought Through Illness To Find A New Destiny

Magkrasch, mardröm, veterinärbesök & dimma

(Ok, det här blev lite skumt, jag skrev det mesta i förrgår, men orkade inte skriva färdigt då. Så det blir nu istället.)

Idag är det tungt, magen har kraschat igen. Jag har haft mycket magproblem på senare tiden, det har successivt blivit värre. Nu är det magsmärtor och kramper varje dag, mer eller mindre. Jag är så trött på det här. Under sommaren så har jag varit bättre i ME:n, har inte varit såhär pigg sen ifjol. Fast som jag minns det var jag piggare då, orkade mer. I vilket fall som helst, hade det inte varit för magen hade sommaren varit rätt ok. I alla fall jämfört med hur jag mådde i våras.

Sov massor inatt, men vaknade ibland av magsmärtor. Jag hade en riktigt märklig dröm, minns jag. Och obehaglig. I drömmen hittade jag majblommor i hårbotten. När jag skulle ta bort dem visade det sej att de satt fast på ca 7 cm långa nålar, som gick rätt genom skallen, in i hjärnan. Och när jag tog ut den första blev jag yr, svimfärdig, illamående mm. Så jag ringde 112 och sa att jag hade nålar i hjärnan. De sa, vänligt men bestämt, att jag skulle ringa vårdcentralen imorgon bitti då detta inte ansågs vara akut. "Men jag har nålar, inspikade i hjärnan!!" Det hjälpte inte, jag ringde flera gånger och sa samma sak, till slut skrek de att jag skulle sluta ringa. När jag vaknade hade jag huvudvärk.

Det var en sjuk dröm, fast sjuka drömmar är inget jag är ovan vid. Men det är inte svårt att förstå varför jag drömmer såhär. Den ständiga rädslan att inte bil tagen på allvar av vården, fastän något uppenbarligen är fel - något som de flesta med kroniska sjukdomar får uppleva.

De här problemen med magen har jag haft ett bra tag, fast inte så illa som det är nu. Har tagit upp det med läkare tidigare, men det har inte gett nåt hittills. Och jag har inte orkat bråkat om det. Men jag pratade med en sköterska på vårdcentralen för några dagar sedan och hon tog det på allvar. Jag fick en läkartid, syftet är främst för att få remiss vidare. Jag har mina misstankar om vad som orsakar det här, vi får väl se vad dom säger.

En annan som har problem med magen är Twinkle, vår 12-åriga birma. Hon har haft lite lös avföring, och ibland diarré. Hon är under utredning hos veterinären, de prover vi tagit hittills har inte visat på något särskilt. Idag ska vi ta ett till prov. Hon verkar ändå pigg och har god aptit, så det är ju bra.

Härom morgonen var det dimma ute. Jag älskar dimma, tycker det är jättefint, synd bara att det ofta dyker upp när man ligger och sover... De här bilderna togs tidigt en morgon när jag stigit upp för att gå på toa.

 

Och så en bild på Twinkle.

Stjärnfall

Som ni kanske vet så kan man nu, i dessa dagar, se meteorregnet Perseiderna. Natten mot idag skulle ha varit den bästa. Naturligtvis ville jag försöka fånga detta på bild, men det visade sej inte vara helt enkelt. Trots att det inte var någon måne uppe så var himlen här uppe fortfarande lite väl ljus. Ett annat problem med meteorregn är att, även om man skulle kunna se upp till 100 meteorer i timmen så vet man inte vart de kommer att falla, eller när.

Innan jag lyckats få upp kameran såg jag en. Sedan satte jag fast kameran på sitt stativ och tryckte av en massa bilder, i hopp om att det skulle dyka upp nån under tiden. Men jag såg ingen. Till slut gav jag upp. Men när jag sedan gick igenom bilderna jag tagit, medan jag låg och skakade i sängen, så såg jag ett litet streck i en av bilderna! Något som jag inte såg med blotta ögat när jag var ute. Faktum är att med blotta ögat så kunde jag endast se en utav alla dessa stjärnor, det var alltså den största. Himlen var betydligt ljusare än de två sista bilderna.

Och här kommer en vanlig stjärnbild...

Något jag också märkte när jag var ute var att det var riktigt kallt. Luften har blivit krispig på kvällen, fastän vi haft soligt och varmt på dagtid. Det känns som ett första hösttecken. Gubben fick slå igång värmeelementet inatt i vår lilla stuga, för första gången sedan juni.

Kornblixtar

Härom kvällen passerade ett åskoväder, inte så nära oss dock, det höll sej på andra sidan. Att fota blixtar är ju inte så enkelt, så jag filmade istället. (Bilden ovan kommer från ett filmklipp.) Nu har jag också gjort mitt livs första GIF-fil. Och innan jag lyckades förstå hur jag skulle göra... I vilket fall som helst så tycker jag att den här går för fort, men jag har ingen aning om hur man får den att gå långsammare, eller åtminstone i den hastighet som filmen var i.

Jag fick dessutom göra den svartvit, för i gif-bilder kan man inte ha mer än ett visst antal färger. Sen la jag på ett lila filter, för jag tyckte det var coolt.

Jag tror det var kornblixtar, för som jag minns det hörde vi inga muller. Fast jag kanske var så upptagen med det visuella att jag hade öronen avstängda.

Första gången jag såg kornblixtar, var för ca 10 år sedan, vid den här tiden. Jag satt på min balkong, när jag såg ett gäng moln i horisonten och blixtrade med rosa blixtar! Och inga ljud. När jag berättade det för mina arbetskamrater dagen därpå fick jag frågor om vad jag hade rökt för något. Det var först när jag pratade med mormor som jag fick ett namn på fenomenet, det var kornblixtar. De brukar dyka upp i augusti. 

Såhär står det på smhi.se om kornblixtar:

"Det ljud som en blixt alstrar hörs bara upp till cirka 20 km, medan en blixt kan synas på 10-20 gånger så långt avstånd under gynnsamma förhållanden. Kornblixt är en blixt som är så långt borta att åskmullret inte når fram, men där man kan se ljusskenet genom att det är tillräckligt mörkt.
Kornblixten lär ha fått sitt namn av att man förr ansåg det bra för kornets mognad. Det finns dessutom flera lokala benämningar, vilket visar att det inte rör sig om något direkt sällsynt fenomen."

Och så några foton på moln.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om vårt bröllopsdagsfirande. Vi åkte ju iväg och bodde på hotell i ett par dagar, men det får bli i ett annat inlägg.

Svår ME

Eftersom att jag lever med ME har jag perioder, vanligtvis vinter och vår, då enkla saker som att få i sej mat och klara av sin hygien måste planeras in i minsta detalj för att det ska fungera, för att energin ska räcka till. Om jag tar en dusch så kanske jag inte orkar laga mat den dagen, exempelvis. Så ser det ut för många andra också. Jag är dock glad och tacksam att jag t.ex. kan duscha själv. Det är inte alla som kan det.

För de som lider av svår ME har inte den lyxen. Det finns ME-sjuka som är sängbundna dygnet runt. Saker som att äta, att duscha, att ta sej till toaletten, behöver de hjälp med. Saker som friska (och mindre sjuka) tar för givet. Upp till 25% av alla ME-drabbade kan vara helt bundna till sina hem och/eller sängar.

Idag, den 8:e augusti uppmärksammas de med svår ME. Den 8:e augusti var Sophia Mirzas födelsedag, en ung kvinna som avled på grund av sin svåra ME 2005. Sophia and ME 
Här kommer ett TV-inslag om Sophia, som kanske skulle ha levt idag, om hon inte blivit så fruktansvärt felbehandlad.

Tidigare i år publicerade IOM (amerikanska Institute of Medicine) en rapport, på uppdrag av bland annat CDC, amerikanska hälsodepartementet m.fl, där de gick igenom all forskning om ME som finns idag. Där slår de fast följande:

"ME/CFS är en allvarlig, fysisk, kronisk, komplex multisystemsjukdom som är svårt funktionsnedsättande. Ofta berövas den drabbade helt på sitt liv. Upp till 25% av ME/CFS-patienterna är bundna till sina hem eller sängliggande. 

Missuppfattningarna om att sjukdomen skulle vara psykogen eller en form av somatisering måste upphöra. ME/CFS är en fysisk sjukdom som angriper flera av kroppens system. Den bristande kunskapen om ME/CFS i vården och den kraftiga underdiagnosticeringen behöver åtgärdas."


Källa:  http://rme.nu/sites/rme.nu/files/nyhetsbrev_MECFS_februari_2015_webbversion.pdf
Länk till IOM:  http://iom.nationalacademies.org/Reports/2015/ME-CFS.aspx


Ändå finns det fortfarande läkare och annan vårdpersonal som tycker att de kan ta sej friheten att "inte tro på" ME. Vi blir misstrodda, våra symptom förminskas, våra behov tas inte på allvar. I värsta fall får vi stå ut med felbehandling som leder till att vi blir sjukare. I Sophias fall ledde det till döden. Det MÅSTE upphöra!!

Mer om Severe ME Awareness Day:

25% ME GROUP

Blogginlägg på Phoenix rising

Bröllopsdag & mystisk skog

Snart firar jag och min man vår 5:e bröllopsdag! Det kommer vi att fira genom att åka till grannstaden och bo på hotell i två nätter. Hotellet har ett jättefint SPA, så vi kommer ägna oss åt det och att äta (förhoppningsvis) god mat. Det känns lite spännande, faktiskt. Jag har inte bott på hotell sen hösten 2009 då vi var i Thailand. Och för några dagar sedan köpte jag mej en ny bikini. Har inte haft på mej nåt sånt sen...hösten 2009! Och den jag hade då ser liksom inte längre lika bra ut på, tyckte jag.

Och så till nåt helt annat! För några dagar sedan följde jag med en kompis ut till en tjärn i skogen. Det var förövrigt en handikappanpassad fisketjärn, med en brygga man kunde gå efter. Tjärnen var jättefin, och det växte vita näckrosor där! Och runt omkring fanns myrmark och skog. Grejen med skogen var dock att det kändes lite mystisk. Svårt att sätta fingret på känslan. Jag märkte efter ett tag att vi hade ingen som helst signal på telefonerna, vilket är märkligt, för jag har alltid signal! Överallt, förutom i Coops mejeriavdelning. Det fanns korpar där också. (Kanske inte så chockerande, jag tror att soptippen ligger i närheten.)

När vi hade varit där började jag tänka på en gammal spökhistoria jag hört som barn, om ett ställe utanför/i närheten av byn jag gick mina första år i grundskolan. Om "galgbacken", ett ställe där det sägs att man hängde människor förr i världen (eller så var det bara en). Jag vet inte exakt vart detta skulle ha hänt, men när jag googlar på saken så hittade jag några inlägg på flashback i en tråd om hemsökta platser. Och det lär inte ha varit särskilt långt ifrån denna plats.

 

 

Dessa små orkidéliknande blommor växte i diket, jag har dock ingen aning om vad de heter. Nån som vet?

Korpar är mäktiga. De får ju tornfalken att framstå som en småfågel!